Omsorgsplikt är den lagstadgade skyldighet som alla Spelinspektionen-licensierade operatörer bär gentemot sina spelare — inte en frivillig ambition utan ett krav inskrivet i Spellagen (2018:1138) 14 kap. 1 §. Lagen trädde i kraft 1 januari 2019 och markerade övergången från Svenska Spels monopol till en reglerad licensmarknad. Den här guiden förklarar vad omsorgsplikten faktiskt kräver av ett spelbolag: definitionen i lagtext, de sex konkreta skyldigheterna i handlingsplanen, den särskilda kontaktplikten vid höga insättningsgränser, hur Spelinspektionen utövar tillsyn — och vad det innebär för dig som spelare.

Redaktionell not: Denna artikel innehåller information av allmänupplysande karaktär om svensk spellagstiftning. Eventuella affiliatelänkar till casinon är markerade med rel=“sponsored” och placeras separat från lagtexten.

Innehållsförteckning

Vad är omsorgsplikt enligt Spellagen?

Lagtextens kärna är kortfattad men juridiskt tung. Spellagen (2018:1138) 14 kap. 1 § lyder: “En licenshavare ska säkerställa att sociala och hälsomässiga hänsyn iakttas i spelverksamheten för att skydda spelare mot överdrivet spelande och hjälpa dem att minska sitt spelande när det finns anledning till det.” Det är hela paragrafen. Tre meningers lagtext som skapar en aktiv, löpande skyldighet — inte en engångsåtgärd vid registrering utan en kontinuerlig process som pågår under hela spelrelationen.

Omsorgsplikten gäller alla licenshavare som Spelinspektionen (SGA, Strängnäs) har beviljat licens: kommersiellt onlinespel, vadhållning, statligt spel, allmännyttigt spel, restaurangkasinon och fartyg i internationell trafik. Ingen undantagskategori. Tillsynsmyndigheten Spelinspektionen har utfärdat detaljerade vägledningar — framför allt Vägledning för licenshavares omsorgsplikt och Vägledning avseende innehållet i licenshavares handlingsplaner (omsorgsplikt) — som preciserar hur paragrafen ska omsättas i praktisk drift.

Vad menas med “överdrivet spelande”?

Spelinspektionens vägledning anger att bedömningen ska baseras på spelarbeteendet i relation till spelarens egna uppställda gränser. Konkret: jagar spelaren förluster? Höjer hen sin insättningsgräns strax efter att ha satt den? Ökar inloggningstiden markant? Förändras spelmönstret — t.ex. från lågvolatilitet till högriskspel eller från förplanerat till impulsivt spelande? Inga av dessa signaler utgör automatiskt ett bevis på ett spelproblem, men de är de indikatorer operatören ska fånga upp och reagera på. Bevisbördan att identifiera signalerna vilar på operatören, inte på spelaren.

De sex kraven på licenshavaren (handlingsplanen)

Spelinspektionens vägledning om handlingsplaner strukturerar omsorgsplikten i sex konkreta åtgärdsområden. Varje licensierad operatör ska ha en skriftlig, uppdaterad handlingsplan som täcker samtliga sex punkter. Det är inte en rekommendation — vid tillsyn kontrolleras handlingsplanen mot verkligheten.

1. Identifiera beteendesignaler via beteendedata

Operatören ska aktivt analysera speldata för att identifiera tecken på problemspelande: jagande av förluster (spela mer och mer i ett försök att vinna tillbaka), höjning av insättningsgränsen, markant ökad inloggningstid och förändringar i spelmönstret. Analysen ska vara systematisk, inte beroende av att kundtjänsten råkar notera något vid ett enskilt ärende. Här krävs tekniska system — inte manuell granskning i efterhand.

2. Särskilt uppmärksamma riskgrupper

Två grupper pekas ut explicit i Spelinspektionens vägledning och i Riksrevisionens granskning RIR 2024: tidigare självavstängda från Spelpaus som återvänder och unga vuxna 18–24 år. En spelare som har registrerat sig på Spelpaus, sedan tagit bort sin spärr och återvänder till spelmarknaden, är i statistisk mening en högriskkund. Operatören ska ha rutiner för att identifiera och följa upp dessa spelare från dag ett.

3. Proaktiv kontakt — pop-ups räcker inte

Detta är den punkt som lett till flest sanktioner. Spelinspektionens vägledning är tydlig: operatören måste ta kontakt på ett sätt som ger spelaren möjlighet att faktiskt svara. Det betyder internt meddelande, e-post, brev eller telefonsamtal. En pop-up som dyker upp på skärmen och stängs med ett klick uppfyller inte kravet — det är en envägskommunikation utan återkopplingsmöjlighet. Kontakten ska ge spelaren en reell chans att bekräfta eller bemöta den oro som operatören uppmärksammat.

4. Tillämpa restriktioner

När en signal identifierats och kontakt tagits ska operatören ha beredskap att agera: sänka eller blockera insättningsgränsen, begränsa tillgången till specifika spel, erbjuda en tidsbegränsad paus eller initiera en permanent avstängning. Restriktionen ska stå i proportion till riskbilden. Det innebär att operatören inte enbart ska luta sig mot spelarens eget initiativ utan aktivt kunna intervenera.

5. Personalutbildning

All personal med spelarrelaterade arbetsuppgifter ska ha utbildning i tecken på spelproblem och i hur omsorgsplikten tillämpas. Det gäller kundtjänst, betalningshantering och teknisk personal. Utbildningen ska dokumenteras. Att en enskild handläggare “inte kände till” skyldigheten är inte ett godtagbart argument vid tillsyn.

6. Skriftlig handlingsplan

Operatören ska ha en dokumenterad handlingsplan som beskriver hur de fem ovanstående punkterna implementeras. Planen ska vara aktuell, dvs. revideras när verksamheten eller lagstiftningen förändras, och ska kunna redovisas för Spelinspektionen. Att ha en handlingsplan i en låda som inte används i praktiken är lika illa som att sakna en — vid granskning kontrolleras hur väl planen faktiskt styr det dagliga arbetet.

Insättningsgräns över 10 000 kr/månad — särskild kontaktplikt

Utöver den generella omsorgsplikten i Spellagen tillkommer en specifik kontaktplikt i Spelförordningen (2018:1475) 11 kap. 5 §: när en spelare väljer en insättningsgräns som överstiger 10 000 kr per månad måste operatören ta kontakt och föra en dialog om spelarens spelvanor.

Det räcker alltså inte att systemet automatiskt godkänner den höga gränsen. Operatören ska ringa upp — eller i vart fall ta kontakt på ett sätt som möjliggör dialog — och samtalet ska vara kvalificerat, inte ett automatiserat chattbot-svar som bekräftar att “gränsen är satt”. Spelinspektionen genomförde 2023–2024 en särskild granskning av fyra licenshavares hantering av höga insättningsgränser med fokus på unga spelare, vilket ledde till kritik mot brister i hur dialogplikten tillämpades.

Praktiken knyter direkt an till punkt 3 i handlingsplanen ovan: proaktiv kontakt som ger spelaren möjlighet att svara. En hög insättningsgräns är i sig inte ett tecken på spelproblem, men den är en signal som förordningen bedömer motivera en aktiv dialog — oavsett om spelbeteendet i övrigt ser normalt ut.

Sanktioner när omsorgsplikten brister — verkliga ärenden

Spelinspektionen har befogenhet att utfärda varning och besluta om sanktionsavgift upp till 10 % av omsättningen, dock lägst 5 000 kr, enligt Spellagen 19 kap. Nedanstående ärenden illustrerar hur tillsynen fungerar i praktiken — de redovisas som regleringspraxis, inte som värdeomdömen om enskilda aktörer.

DatumAktörÅtgärdStatus
2024-03-25Svenska Spel Sport & Casino ABVarning + 100 mkr sanktionsavgiftUpphävt av Förvaltningsrätten i Linköping 2025-06-02; Spelinspektionen har överklagat till kammarrätten
2025-04-16Videoslots LtdVarning + sanktionsavgiftLagakraftvunnet
2025-03-25Glitnor Services LimitedVarning + 28 mkr sanktionsavgiftLagakraftvunnet

Svenska Spel-ärendet är juridiskt intressant av ett specifikt skäl: Förvaltningsrätten i Linköping konstaterade i sin dom 2025-06-02 att spelarna visserligen uppvisade tecken på överdrivet spelande, men att Spelinspektionen inte hade lyckats styrka att bolaget hade brustit i sin skyldighet att ingripa på det sätt lagen kräver. Det är en viktig distinktion — att spelproblem föreligger hos en kund bevisar inte i sig att operatören har misslyckats med omsorgsplikten. Bevisföringen måste koppla beteendesignalerna till en specifik underlåtenhet att följa handlingsplanens krav. Spelinspektionen har överklagat och ärendet avgörs slutligt i kammarrätten.

Riksrevisionen publicerade 2024 rapporten Spelinspektionens tillsyn över spelmarknaden (RIR 2024), som granskar hur myndighetens tillsyn fungerar i praktiken. Rapporten lyfter bland annat fram att tillsynens inriktning mot unga och tidigare självavstängda behöver stärkas — en slutsats som korresponderar med Spelinspektionens egna vägledningar men pekar på luckor i hur tillsynen bedrivits.

Vad det betyder för dig som spelare

Omsorgsplikten är ett konsumentskydd — men det är ett skydd som bara gäller hos Spelinspektionen-licensierade operatörer. Hos en olicensierad operatör, oavsett vilket land de har licens i, gäller ingen omsorgsplikt och Spellagen är inte tillämplig.

Om du spelar hos en licensierad aktör har du rätt att förvänta dig att operatören följer ditt spelmönster. Får du ett samtal, ett e-postmeddelande eller ett brev som rör ditt spelande är det inte en slumpmässig marknadsföringsåtgärd — det kan vara operatörens uppfyllande av sin lagstadgade omsorgsplikt. Du har alltid rätt att svara, ställa frågor och begära att bli stängd av.

Verktygen som omsorgsplikten är sammankopplad med:

  • Insättningsgräns — sätts av dig vid registrering; operatören måste kontakta dig om gränsen överstiger 10 000 kr/månad
  • Förlustgräns — frivillig, begränsar det belopp du kan förlora under en period
  • Tidsgräns — begränsar inloggningstiden
  • Spelpaus — Spelinspektionens centrala självavstängningsregister på spelpaus.se; spärren gäller hos alla licensierade operatörer simultant

Hos en olicensierad operatör saknas dessa verktyg i juridiskt bindande form — och därutöver gäller att vinster beskattas med 30 % kapitalinkomstskatt, till skillnad från skattefria vinster hos licensierade aktörer.

Omsorgsplikt vs. ansvarsfullt spelande — vad är skillnaden?

“Ansvarsfullt spelande” är ett bredare paraplybegrepp. Det inkluderar spelarens egna verktyg (gränser, paus, självtest), operatörens skyldigheter och branschens frivilliga standarder — t.ex. SPER:s (Spelbranschens Etiska Råd) etiska kod som licensierade operatörer kan ansluta sig till.

“Omsorgsplikt” är den specifika, lagstadgade delen av detta paraply. Den del som regleras i Spellagen 14 kap. 1 § och som Spelinspektionen utövar tillsyn över. SPER:s branschstandard kan komplettera lagkraven och ibland gå längre, men den ersätter dem inte. En operatör som inte uppfyller omsorgsplikten kan bli sanktionerad oavsett om de följer SPER:s kod eller ej.

Avslutning

Omsorgsplikten i Spellagen (2018:1138) 14 kap. 1 § är ett av de mer konkreta konsumentskydden på den svenska spelmarknaden. Den kräver inte bara att operatören sätter upp ett system — den kräver att systemet faktiskt fungerar: att beteendedata analyseras löpande, att proaktiv kontakt tas på ett meningsfullt sätt, och att personal vet hur de ska agera. Att plikten fortfarande utreds i kammarrätten i det uppmärksammade Svenska Spel-ärendet visar att gränserna för vad som krävs av operatören fortfarande preciseras juridiskt.

Som spelare innebär omsorgsplikten ett lagstadgat skyddsnät — men ett skyddsnät som bara gäller hos Spelinspektionen-licensierade aktörer. Det är ett av de starkaste argumenten för att välja en licensierad operatör framför alternativ utanför det svenska ramverket.

Spela ansvarsfullt. Behöver du stöd — ring Stödlinjen 020-81 91 00 (öppet 09–21 vardagar) eller besök stodlinjen.se. Du kan även registrera dig för självavstängning på spelpaus.se — spärren gäller omedelbart hos alla licensierade operatörer.